Republiken Elfdals-Åsen

Häxprocesser förekom ihela Europa och avrättningsmetoderna var varierande

Straffen
De som blev dömda för häxeri avrättades oftast, men metoderna var olika i olika länder. Här är de vanligaste metoderna i respektive länder:
• Danmark: bålbränning
• USA (som då var det brittiska Amerika): Hängning
• Frankrike: halshuggning eller bålbränning;
det senare straffet för de ”värsta” häxorna
• England: Hägning men i enstaka fall bålbrännig
• Sverige: halshuggning följt av likbål
• Island: bålbränning (för män), eller dränkning (för kvinnor)
• Norge: bålbränning
• Tyskland: hängning, halshuggning eller bålbränning beroende på religion, myndighet och den anklagades grad av skuld.
• Spanien: Bålbränning. Ibland förekom strypning innan antändandet.
• Nederländerna: bålbränning
• Schweiz: bålbränning eller halshuggning
• Skottland: hängning eller bålbränning. Det senare straffet för de ”värsta” häxorna.

Häxprocessen i Mora och Älvdalen 1668-1669 är den mest kända svenska häxprocessen därför att det gjordes en berömd illustration av den i Tyskland året efter, som spreds i västvärlden, väckte stort uppseende och anses ha fått betydelse för Häxprocesserna i Salem i Nordamerika 1692. Det är dock ingen korrekt bild; konstnären avbildade häxorna där de brändes levande på bål, därför att det var så de avrättades i Tyskland, medan de i själva verket halshöggs i Sverige.

Häxprocessen mot Märet Jonsdotter och de andra fick ryktespridning om barn som blev bortförda till Satan i Blåkulla av häxor där de döpts och invigts till Djävulens stjänst att sprida sig i grannbygderna, och människor som redan misstänktes för trolldom pekades ut som skyldiga. Det var en ren hysteri. Den utlöste den stora svenska häxjakten som kallats Det stora oväsendet 1668-76.